# 11 små sanningar

Jag fick en fråga för väldigt länge sedan om jag inte kunde ta och skriva mer om vem jag är. Och jag tycker också det var en bra idé! Min första tanke var då att jag skriver kortare listor om mig själv lite då och då. Allt från saker jag längar till och saker jag älskar till värderingar och sanningar. Både seriösa och ner roliga listor om allt möjligt helt enkelt. Låter det okej?
 
Det får bli 11 små sanningar till att börja med
 
# Jag älskar att sjunga och har alltid drömt om att vara med i en musikal.
# Jag är en perfektionist. Trots det är mitt rum alltid stökigt
# Jag vill en dag skriva för och driva en egen tidning. Helst med ett kontor bland skyskraporna i NYC, haha
# Jag är en äkta tidsoptimist
# Talar sällan högt om känslor, får ofta höra att jag är ganska instängd i mig själv.
# Däremot säger jag oftast vad jag tycker för jag har många åsikter - på gott och ont.
# Jag har ett starkt kontrollbehov
# Jag har en fobi för sniglar. Hela jag ryser om jag ser en mördarsnigel
# Regn är bland det underbaraste jag vet. Känner mig lycklig när det regnar
# Jag skriver dagbok 
# Jag har otroligt höga krav på mig själv
 
Nikon D3100

träklackar

Här om dagen föll jag för ett par träklackar. Så enkla men så fina. De fick följa med mig hem från affären för att hålla mig sällskap om 2 veckor under min systers student. Jag fullkomligt älskar dem, och de är underbart sköna!
Eftersom jag älskar klackskor av alla dess slag blev jag mer än nöjd förut när min sjukgymnast sa att klackskor är det bästa att gå i för mina knän. Jag klagar verkligen inte på de orden. 
 
Nikon D3100

Bara att hålla ut, sommaren kommer

Ytterligare ett nationellt prov och två skoluppgifter avklarade vilket betyder att jag kliver ännu ett steg närmare sommarlovet. Är det inte en underbar känsla, att veta att man snart kan släppa allt vad skola heter? Det känns bättre än någonsin tycker jag!
 
Kanske bara är jag som känner såhär, men skoltröttheten sköljde över mig för många många veckor sedan och det har varit tufft, även om det gått snabbt. De senaste veckorna har skolan - bokstavligen - sakta men säkert brytit ner mig inifrån. Jag har suckat. Jag har känt mig värdelös. Jag har gråtit. Men, jag har bitit i och kämpat, och det ska jag göra - in i det sista. Är allt för medveten om hur besviken jag skulle bli på mig själv om jag slutade kämpa bara för att skolan känts tuff ibland. Nej, jag vill inte snubbla på mållinjen.
Tänk så ni med! Dagarna som är kvar är få, men vi orkar. Snart. Snart får vi ledigt, så håll ut, för ingenting slår känslan av att vara nöjd med sin prestation när man är klar, kom ihåg det.
 
Även om sommarlovet inte är här riktigt riktigt än, så har vi iallafall fått sommarvärmen. Helt underbart, Eller hur? Shortsväder, solbrillsväder, ingen-jacka-väder. Perfekt. Det är då man mår som allrsa bäst. Iallafall jag
 
Nu väntar plugg (igen) och kanske en kvällspromenad. 
 
Love, 
 
Kamera Nikon D3100   .

Nu laddar jag för fullt

Fick en välbehövlig sovmorgon imorse då jag inte började förrän kl 1. Hur sjutton ska jag klara av att gå upp 05.45 varje morgon i USA när jag är så bortskämd med ständiga sovmorgonar här hemma på min skola? Jag överlever förhoppningsvis, men det blir en omställning...
 
Efter skolan blev det gymmet och ett jympapass, mycket skönt! På söndag väntar ett terränglopp på 10 km så denna vecka ska jag ladda som bara den med träning och vila! Är dock aningen orolig för hur det kommer gå då jag har ont i mina knän... Har faktiskt aldrig sprungit ett lopp, så jag är nervös, men det ska bli spännande på samma gång! Om jag tycker det är roligt har jag tänkt att jag förmodligen ska välja Cross Country i USA som skolsport under en termin. Tror det kan vara väldigt roligt, speciellt om man är i ett team. Cross country är, för er som inte vet, typ terränglöpning. Alltså, man tävlar i löpning i terräng. Som orientering - utan karta - skulle jag tro.
 
sov så gott alla fina,
love
 
 

"Jag är rädd men redo... tror jag"

Full av längtan. Sprallig. Men livrädd. Det går upp och ner just nu varje dag, förmodligen väldigt vanligt. Jag tror det blir så när man inser att det närmar sig, för det närmar sig verkligen. Min syster påpekade här om dagen att det inte är mer än 2 månader kvar. Det går inte riktigt in i mina öron. Jag förstår inte riktigt dom orden. 2 månader? Overkligt på något vis. Det var nyss oktober då jag skickade in anmälan. Allt går så fort... Men, det här händer faktiskt, även om jag har svårt att inse det.
 
Ofta frågar folk hur det känns att behöva klara mig på egen hand, utan familjen och vänner. Mitt svar blir alltid "jag har nog inte att jag riktigt förstått än vad jag gett mig in på" - och det är verkligen sant. Jag har inte förstått. Jag kommer inte förstå heller, förrän jag sitter där på flyget, eller kanske inte ens förrän jag ska somna i en ny säng på andra sidan jorden. Men jag tror det hör till. Hade man varit helt förberedd och orädd inför det som väntar tror jag inte man är redo. Vad tror ni?
 
Weheartit

UPDATE

Vill bara vinka hej här och ge ett levnadstecken från min sida. Jag försöker att njuta så mycket jag bara kan av sommarvärmen, jordgubbar och vila mellan varven av skolarbeten som ska lämnas in var och varannan dag nu de sista veckorna. Med andra ord finns det inte så mycket tid, eller energi för den delen, att dela med mig av det som jag vill dela med mig av som har med USA att göra. Det kommer, så småningom, när skolan lugnat sig och min vardag inte är fullkomligt kaotisk längre.
 
Njut av en jordgubbe du med, eller frestas av min... mmm

hej Mall of America

Jag insåg just att jag har glömt att dela med mig av en sak, något som gör att jag älskar min placering ännu mer än vad jag redan gör. 
 
Knappt 30 minuter ifrån där jag bor ligger Mall Of America - USAs störta shoppingcenter! Förstår ni min lycka?? Det är enormt (!!) med nöjespark inomhus, akvarium, stor biograf, flera våninngar underbar shopping (victoria's secret <3 ) och massamassa mer. Är ganska sjukt! Jag kommer garanterat lyckas spendera för mycket pengar när jag är där haha... 

Här är några bilder och en mycket fin, och väldigt amerikansk..., video från Mall Of Americas 20års jubileum.
 
 
 

~terapi i solen med mig själv

Ytterligare två delar av Nationella proven är avklarade, den här gången engelska läs och hör. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag var en naturbegåvning när det gäller spåk så jag var väldigt väldigt nervös eftersom jag har sånna höga krav på mig själv. Vet inte riktigt hur det gick faktiskt... Tur att jag (förhoppningsvis) kommer bli en mästare på engelska i USA!!!
 
Åkte hur som helst hem efter proven och satte mig på balkongen med en kaffekopp och härlig läsning för att slippa tänka på hur det gick. Var välbehövligt, lite som terapi. Att ta tag i favorittidningarna och läsa gör mig alltid på bra humör. Det är verkligen perfekt vid sånna här tillfällen då man behöver lite extra inspiration och motivation, oavsett om det gäller att låta ett dåligt provresultat sjunka in eller att lätta upp en deppdag. 
 
Snart ska jag tillbaka till skolan för att utsättas för ännu mer språk, nämligen franska. Kilar förmodligen vidare in på gymmet en snabbis efter och kör lite styrketräning. 
 
Ha en fin dag, 
 
 



"ta vara på tiden här hemma med dina nära och kära"

Om exakt en månad njuter jag av min första dag på sommarlovet, och av studentfirande för syster. 
Om exakt 70 dagar sitter jag förmodligen på flyget mellan Sverige och USA och är nervösare, spändare och mer förväntansfull än någonsin. 
 
Det känns så underbart att vara medveten om att allt närmar sig, men samtidigt känner jag en panikkänsla växa inom mig eftersom dagarna bokstavligen bara...försvinner. Just därför har jag bestämt mig för att verkligen ta vara på varje litet ögonblick, dag och stund med både familj, släkt och vänner - så gott jag kan - fram tills då jag åker.
 
Jag tror det är viktigt att leva i nuet och inte lämna livet här hemma "bakom sig" redan nu. Släpp inte taget om dina vänner och familj för tidigt. Visa att du bryr dig om dem medan du faktiskt har chansen, för jag tror det är minst lika viktigt som att ha modet att senare lämna alla för ett år.
 
 

 
Idag har iallafall varit bra på så många vis och jag känner mig glad, över allt. Träden har blommat ut och jag kunde inte motstå att ta en långpromenad med Freddi i det fina vädret efter skolan. ååå det är så fint ute nu!!  
Lättnaden över att tre skolarbeten, som tyngt ner mig är under en lååång tid, är färdiga gör dessutom allting ännu bättre. 
 

"jag ska se till att komma hem som en vinnare, rikare på miljontals vis"

Att åka iväg som jag nu ska, lämna allt och alla bakom mig för ett år, kommer utan tvekan bära på massvis med fantastiska minnen och upplevelser, men jag tror det är viktigt att komma ihåg att det faktiskt inte kommer vara en dans på rosor. Jag har egentligen aldrig varit speciellt orolig, och är inte nu heller för den delen, över att jag inte kommer klara mig igenom året, men motgångar kommer jag säkerligen stöta på då och då. Om jag känner mig själv rätt kommer jag ändå klara det, för jag är inte den som ger upp först av allt, och det är jag stolt över. 
 
Även om mina rädslor är otroligt få i jämförelse med allt jag ser fram emot, så finns dom såklart där och jag tänkte lista dom. Kanske kommer det dyka upp fler rädslor ju närmare inpå resan jag kommer, men jag är glad att jag än så länge inte är speciellt orolig över vad som väntar. 
 
Men, jag är rädd för att...
 
...någon av alla jag bryr mig om här hemma ska råka illa ut eller till och med dö, under tiden jag är borta.
...jag inte kommer klara av att vara i tid till lektionerna i USA eftersom det kan få allvarliga konsekvenser. 
...gå upp massa i vikt när jag är där.
...ingen ska lyssna på mig eller att jag inte ska kunna komma med åsikter (konservativa land..).
...jag inte kommer ta vara på tiden som jag borde om hemlängtan skulle komma över mig.
 
Det händer att folk frågat mig varför jag egentligen vill åka, för att jag kommer ju förlora ett år, missa allt under ett helt år. Om jag fick välja skulle jag vända på det. Jag vinner ett år, ett helt år fullt av erfarenheter, upplevelser och minnen som jag annars aldrig skulle få chansen att ta del av. Jag ska se till att komma hem som en vinnare, rikare på miljontals vis. Och jag vet att jag kommer göra det, även om hemlängtan, ett extra kilo eller en känsla av vilsenhet kommer greppa tag om mig under resans gång.
 
 
 


mitt svar på hur man väljer organisation....

Q - hej vad tycker du om ef som organiastion? jag vet inte vilken man ska välja (ska åka nästa höst) 
ps. den blogg är jätte bra! 
kram hanna

A - Hej Hanna! Gud så roligt att du också ska ut på äventyr! Förstår dig precis i hur svårt det är att välja en organisation. Det finns ju inte bara en eller två att vända sig till, utan snarare ett tiotal... 
Ska försöka svara lite kortfattat så att det blir rimligt att orka läsa igenom.
 
När man väljer en organisation tycker jag först och främst att man ska strunta i de rykten, spökhistorier eller mardrömsexempel som man hör talas om. Det är alldeles för lätt att dömma en organisation utifrån de skräckexemplena som cirkulerar på internet, för jag tror att det är betydligt fler som varit nöjda med organisationerna som vissa, av olika anledningar, sågat totalt. Jag kan bombsäkert säga att ingen organisation är felfri och det finns nog både missnöjda och jättenöjda studenter från alla organisationer. 
 
Men som svar på frågan så tycker jag verkligen om EF. Egentligen blev mitt val av organisation som det vart pga att jag skulle till England först, men jag är glad att jag efter många om och men beslutade mig för EF.
 
Alla organisationer har förmodligen sina fördelar. Ett stort plus med EF är iallafall att de ingår ett förberedelseläger som de anordnar för alla studenter (var nu i slutet av april) . Det var en väldigt rolig helg och man fick prata och lära känna nya samtidigt som man pratade mycket om förväntningar, kulturkrockar och problem som kan tänkas uppstå under sitt utbytesår. Personalen är även väldigt trevlig och hjälpsam. Det känns verkligen som att de går in helhjärtat för det de gör, vilket jag tror är viktigt.
 
Min slutsats är ändå att magkänslan är absolut viktigast när du ska välja vilken organisation du vill åka med. Välj den som du känner passar dig. Det som kan skilja sig mellan de olika organisationerna är förmodligen lite av vad som ingår eller ej, men egentligen är alla organisationer snarlika i både service och pris om man räknar ihop summan av kardemumman.
 
Jag tror chansen att man får ett oförglömligt och bra år är lika stor oavsett vilka man vänder sig till. Det sitter inte i vilken organisation du väljer utan jag tror snarare det är upp till dig själv hur ditt år blir, iallafall till största del. Så lyssna inte för mycket på andra så blir det nog bra ska du se :)
 
 
 
 

 

tankar kring high school

Allt med mitt år i USA kommer säkerligen innebära omställningar, stora förändringar och tuffa utmaningar som jag inte ens kan föreställa mig nu i förhand. Något jag är helt säker på är att skolan kommer bli en väldigt stor förändring, men jag ser fram emot den förändringen, för jag tror att amerikanska high school livet är otroligt kul!
 
Vad jag tror kommer skilja sig mest är
 
~ Storleken. 300 i jämförelse med 1500 säger ju sig självt. Detta betyder ju då även att skolan är större till yta också och det är jag inte van vid. Men ska bli spännande!
 
~ Skolsystemet. Här i Sverige går jag på en friskola med mycket självstudier, och man kan i stort sett röra sig hur och var man vill under lektionstid så länge man pluggar. Ska jag vara ärlig är de flesta lärarna även väldigt snälla när det gäller deadlines etc. vilket jag många gånger varit tacksam över. Eftersom jag är en hopplös tidsoptimist så kommer det bli en stor omställning för mig då amerikanska skolan är mycket striktare på allt vad jag förstått. Regler, deadlines, att vara i tid, vara i klassrummet. Allt kommer förmogligen vara en utmaning för mig i början, men jag ska klara av det även om jag verkligen måste anstränga mig. 
 
~ sammanhållningen/andan. Visst ser man mycket på film och får ofta en felaktig uppfattning om saker, men enligt alla utbytesstudenter som varit iväg stämmer det verkligen hur bra High School Spirit de amerikanska skolorna har. Det kommer säkert kännas som en chock i början eftersom de flesta svenska undomarna är så...stela, men jag ser verkligen fram emot den chocken. En positiv chock! Längtar efter att få uppleva spiriten under skolans alla matcher!
 
~ Respekten. Att tilltala lärare med efternamn kommer förmodligen kännas formellt eller strikt. Kan inte riktigt tänka hur det skulle låta om jag sa efternamnen till mina lärare..
 
 
Kommer säkert stöta på massor med fler krockar i skolan, men jag tänkte att jag kan skriva om det när jag väl är där, när jag får möta alla skillnader i verkligheten.
 
 

~ flickan med guldbyxorna?

Jag kände bara att jag ville dela med mig av en sak, för är det inte så att delad glädje är dubbel glädje?
 ååh tycker om det uttrycket!!
 
När jag skulle dra på mig mina somriga jeansshorts så kände jag hur det prasslade lite i min bakficka. Tror ni inte jag fiskade upp pengar som legat där och gömt sig i nästan ett års tid? Jo sånt flyt hade jag, så kanske bjuder jag någon på en glass framöver. Tänk vad lite det kan krävas ibland för att humöret ska få sig en liten skjuts uppåt! 
 
 

Irondale Senior High School

Jag tror verkligen jag kommer få en riktig american-high-school-upplevelse!
Skolan där jag kommer tillbringa alla mina vardagardagar under mitt år i USA heter Irondale Senior High School. Den är stor (hela 1500 personer?!) och jag kan nästan känna nervositeten komma krypande när jag tänker på hur jag ska klara av att hitta rätt den första veckan. Men det känns kul med en stor skola, för det kommer bli en stor skillnad jämfört med min nuvarande skola på bara 300 elever.
 
 
Skolan har över 150 olika kurser att välja mellan vilket känns jättekul! Frågan är bara hur jag som är jordens veligaste person (bokstavligen) ska kunna välja ut några få kurser att läsa? Jag vet iallafall att jag vill läsa roliga eller konstiga kurser, sånna som man inte kan läsa här i Sverige.
 
Det finns även massa olika skollag att gå med i på skolan. Jag tror året är uppdelat i tre säsonger eller liknande, så jag kommer kunna välja 3 olika sporter/lag att prova under året. Tack o lov att jag inte behöver välja endast 1!! Det finns allt från simning, dans och volleyboll till ishockey och drama. Allt verkar väldigt kul!
 
Skolans färger är gul/guld och vinröd och deras maskot år en Riddare. Jag hade hoppats på en tuff tiger eller en mäktig hök som maskot, men riddare duger ;)
 
Här nedanför är en bild på skolområdet. Sinnessjukt stort (min skola hemma har inte ens en liten gräsplätt)  och det finns massa olika planer för de olika aktiviteterna. Som ni ser finns det tennisbanor, baseballplan, fridrottsbana (heter det så?), fotbollsplan mm. Tror dethär kommer bli hur bra som helst, längtar längtar längtar!!!
 
 
 

~ hurra hurra hurra idag är det pappas födelseda’

Världens goaste, roligaste, speedade, knäppaste pappa fyller ju faktiskt år idag! STORT grattis till pappi, du är bäst!
Är så glad för att jag har just dig till pappa. Du lättar alltid upp stämningen, är smågalen på ett bra sätt och vi har alltid roligt tillsammans. Love you!
 
Dagen till ära har därför firats med tårta och middag här hemma. Himla mysigt! Här är min dag i bilder.
 
mobilbilder @amanda
 



~ I'm in love with a pair of shoes

Ja skulle ljuga om jag påstod att jag inte faller för rosa och glitter (haha) så när jag fick syn på ett par ballerinaskor med kombinationen av båda blev mitt liv fulländat. (Åtminstone för stunden...)
 
Mina nya glittriga älsklingar fick invigas med all rätt idag då dagen, liksom de  senaste dagarna, bjudit på sommarvärme som inte går annat än älska! 

Vi har även en långhelg framför oss, hur lovande är inte det? Jag ska försöka njuta så gott jag kan även om skolarbeten tyvärr är prio ett under dessa dagar. Puh, de sista veckorna innan sommarlovet kommer kräva mycket. Känns ganska tungt men det är förhoppningsvis värt slitet i slutändan.
 
Mobilbilder @amanda
 

                                                     

~ att sol gör livet bättre är ett faktum, om du frågar mig.

Sommarvärme, visst är det helt underbart? Det kändes alldeles för synd att gå miste om solen och värmen imorse så jag tog mig en skön promenad till skolan istället för att hoppa på cykeln (för att få vara längre i solen). Dagens bästa val! Vi slutade tidigt, så redan klockan halv 2 vandrade jag och Erik hemåt. Eftersom det var så härligt ute snörade jag på mig springskorna när jag kom hem och tog med mig Freddi på en långpromenad på nästan 1 mil. Dagens bästa val nummer två!
 
Tror termometern här i Falun visade mer än 23° så jag promenerade runt endast iklädd klänning. Alltså jag tror jag måste glömt hur skönt det är med sommar. Kan det ens vara möjligt? Nog för att vintern, våren och hösten har sin charm, men sommaren - ååå finns inte ord för hur glad den gör en. Håller ni inte med?

Sitter nu med ett stort glas iskallt vatten och ett gott mellanmål framför mig samtidigt som jag försöker finna lite inspiration till min novell. Frågan är ifrån vart någonstans? Jag menar, det känns så fel att försöka fortsätta på min dystra/deprimerande/gråa novell när solen strålar ute och mitt humör är på topp. Jag får helt enkelt göra mitt bästa och hoppas att novellens anda inte smittar av sig på mitt humör. 
 

Nikon D3100

~ halv åtta hos Saga & Lisa

Min helg har varit väldigt bra trots att jag inte varit helt kry. Framförallt tror jag den kändes bra för att jag skrivit en del med min värdmamma, men också för att jag orkade mig till mina vänners Halv-åtta-hos-mig-middag. Måste säga att Saga & Lisas meny var intressant, men väldigt god är värt att tillägga! Vi hade det jättetrevligt och mysigt. 
 
Vi insåg när vi satt och åt att vi alla kommer gå om varandra i sommar. När några är hemma åker en annan bort och när den kommer hem lämnar nästa osv. Vi kommer alltså få det väldigt svårt att få ihop någon avskedstillställning för mig och Saga... Väldigt tråkigt om det inte lyckas bli av, men det återstår att se. 
 
Nu väntar sängen och skolan. Har otroligt mycket plugg just nu, så jag har inte så mycket tid för att dela med mig av saker här. MEN jag ska skriva lite mer om familjen när tiden finns!
 
 

EF dansen

Jag nämde ju tidigare att vi fick lära oss en dans under lägret som alla i hela världen lär sig. Väldigt häftligt om du frågor mig. Hur som helst så filmade jag dansen, så tänkte dela med mig av den! 

Nu när jag hör låten som vi dansar till blir jag bara glad. Den får mig att längta ännu mer efter att åka! Tror nog de flesta som var på lägret kan hålla med om det. 


~ Jag ska bo i....Saint Paul, Minnesota (!!)

Jag är lyckligast i världen just nu! Det går inte riktigt att beskriva hur bra det känns att äntligen veta vart jag ska, till vilka jag ska och vart jag kommer tillbringa mitt utbytesår. Familjen verkar vara helt underbar och vi har faktiskt väldigt mycket gemensamt! Kommer bo med min värdmamma Tomme, värdpappa Nate, och systrarna Cheryle, Avery och Tate som är 10, 8 & 5 år. Kommer även ha två gula labradorer.
Jag hoppas och tror att mitt år kommer bli fantastiskt bra!
 
Nu när jag samlat mig lite efter samtalet i torsdags så tänkte jag berätta lite. Jag tänkte börja med att berätta om stället. 
 
Jag ska som sagt bo i delstaten Minnesota, också kallad "The Land of 10,000 Lakes" eftersom det finns väldigt många sjöar där. Verkar vara väldigt fint när man googlar bilder och det ser ut att vara väldigt grönt. (Förmodligen blev de flesta inte så mycket klokare av att höra ett namn, men på kartan nedanför ser ni vart Minnesota ligger) Delstaten ligger i norra USA och gränsar bland annat till Kanada i norr (Saga vi blir nästan grannar ju) och det är ganska likt Sverige i klimat tror jag. Det brukar dock vara längre somrar men kalla vintrar. Detta betyder att jag kommer ha alla årstider!!
 
Är det några fler som ska bo i Minnesota? Skriv gärna!
 
Jag kommer att bo strax utanför The Twin cities (den största staden och huvudstaden i MN som gränsar till varandra) i en förort som heter Mounds View. I området Mounds View är det ca 20 000 invånare, men min värdmamma sa att det egentligen är en del av huvudstaden, och att det tar ca 20 min med bil in till själva stadskärnan från där jag kommer bo. I hela The Twin Cities är det hela 3,3 miljoner invånare, SJUKT! Jag kan inte riktigt förstå att jag kommer bo precis vid två storstäder? Känns kul!
 
Här är några bilder på Minneapolis och Saint Paul. Städerna ligger längs Mississippifloden som går genom Minnesota och det ser verkligen fint ut! Vad jag förstått det som så är kollektivtrafiken relativt bra i dessa städer jämfört med resten av USA så det är ju väldigt skönt om det nu stämmer! 
 
Jag har inte fått några bilder på huset än, men jag vet adressen. Som ni ser på bilden nedanför så ser det iallafall ut som att jag bor i ett villaområde. Jag har dessutom knappt 2 kilometer till min skola hemifrån så det är jätteskönt. Dock så sa min värdmamma att de vill att jag tar bussen. Även om jag gärna hade promenerat till skolan så känns det kul att åka buss. Jag menar, jag kommer varje morgon sitta på en äkta amerikansk gul skolbuss!!
 
Jag är inte riktigt säker på vilket hus det är, men det är iallafall på denna gata jag kommer bo på. 
Min värdpappas syster bor även på gatan och deras familjer umgås väldigt mycket. De ska ta emot en utbytesstudent från Nederländerna som heter Maud, så vi kommer nästan bli som värdsystrar! Tror det kan bli himla kul! Det kommer även bo 2 ytterligare utbytesstudenter i området och vi alla kommer gå på samma skola!

Är så taggad på att åka nu, vill träffa min familj! De har redan planerat en del och vi ska förmodligen åka till MEXICO i vår (!!). Jag tänkte skriva lite om min familj, deras planer och skolan lite senare, för blir så långt att skriva allt på en gång. 

 
Ha en bra helg alla, jag ska grotta ner mig i google (och läxorna...) för att undersöka mina nya hemmatrakter!
 

JA JA JA JAG VET VART JAG SKA

JAG HAR FÅTT VÄRDFAMILJ I MINNESOTA!!!
Kan inte beskriva lyckan just nu åååååååååh vill åka! Ska skriva lite mer när jag samlat mig, pratat lite med dom osv.
Förstår ni? Jag vet vart jag ska!!!
 
 
 

~ mitt visum har kommit!

Blev jätteförvånad när jag redan dagen efter ambassadbesöket fick ett sms från Posten där det stod att paketet från Ambassaden kunde hämtas ut på ica. Så, nu har jag äntligen mitt visum i handen! Ett bevis på att jag faktiskt ska åka, får åka, kan åka. Åhh förstår ni? Jag kan verkligen åka nu! Känslan av att veta det är verkligen underbar. 

Är just nu mer taggad än någonsin på att få sätta mig på flyget här ifrån, bort mot allt nytt främmande och spännande. Dom här månaderna kommer gå så fruktansvärt fort. Snart kommer den dagen då jag står på Arlanda och säger hejdå. Hur hemskt det än låter så längtar jag tills jag blir tvingad att krama alla för sista gången på ett år för då vet jag att det börjar på riktigt. 
 

valborg

Redan sista april och jag har inte haft något vettigt för mig över huvud taget. Valborg, betyder kompisar och festligheter för de flesta. Alla utom mig för feber, halsont och noll ork i kroppen sa ifrån så både skolan och kvällsplanerna fick ställas in. Har trots det haft en himla mysig kväll här hemma istället. Vi har ätit jättegod mat och haft det trevligt ändå. Kändes bra det med. 
 
Hoppas ni har en rolig valborg!