En sammanfattning av mitt 2013

2013 är redan passé och som jag skrev tidigare väntar ett nytt härligt år som jag är mer än taggad på att få uppleva. Jag vill ändå försöka sammanfatta året som gått, för det har trots allt varit det händelserikaste året i mitt liv! När jag bläddrar igenom alla mina bilder från året förstår jag hur mycket jag faktiskt varit med om. Så här är en sammanfattning av mitt år, i stora drag. 


Januari - Vad jag kommer ihåg av januari är att jag funderade en hel del, för det började komma upp för mig att iår åker jag faktiskt iväg på mitt utbytesår. Jag var i full gång att fixa dom sista papperna i min ansökan (till England dock) och skrev klart mitt brev till värdfamiljen. Jag drack kaffe som aldrig förr (så gott) och spenderade många dagar ute på sjön med familjen. Världens bästa syster fyllde även 20 och vi hade en rolig kväll med hennes tjejkompisar!

Februari - En månad full av födelsedagar, fika, och inspiration. Det var en glad månad med med några downs - fast jag kände mig entusiastisk till det mesta. Jag fyllde 17 och bloggade, fotade, scrapbookade och bakade massor! Ibland undrar jag om jag bakade bara för att få fotografera? Mycket möjligt.
Mina dagboksanteckningar från februari betår i stort sett endast av velande fram och tillbaka angående mitt utbytesår. Det var alltså här - i slutet av februari - jag till slut tog beslutet att byta destination till USA istället för England som jag ville från första början. 

Mars - En månad jag bakade ännu mer haha, och tog det rätt lugnt. Jag hade många mysiga fikastunder med mina kompisar och fick även två helt fantastiskt fina nya vänner från Frankrike som bodde hos oss i 1 vecka. Livet flöt på och jag var rätt sprallig över att min fullständiga ansökan äntligen nådde USA!

April - En månad som flög förbi och jag hade väldigt roligt! Sötaste lillasyster fyllde 1 år och mina vänner höll en jättemysig halv-åtta-hos-mig-middag. Det var påskfiranden och jag hann med en resa ner till Stockholm för EFs Preperation Weekend med 180 andra blivande utbytesstudenter! Besökte även Amerikanska Ambassaden och allt kändes plötsligt på riktigt! Hade en himla mysig dag med mammi inne i Stockholm också som avslutning på stockholmsvistelsen. 

Maj - Mitt visum kom och redan den 2 maj kom samtalet jag väntat på, undrat över, varit rädd för i flera månaders tid, nämligen samtalet om att jag fått min värdfamilj. Jag var så excited och svävade nästan på moln! Jag försökte ta vara på varenda stund med mina kompisar och vi hade många mysiga utekvällar tillsammans!

Juni -  Helt klart en av de bästa månaderna! Hann med så sjukt mycket och kände mig allmänt sprallig. Fina promenader med kompisar, sprang mitt allra första terränglopp med min morbror, min syster tog studenten och klippte av mig mitt långa hår! Det var en stor händelse för mig, faktiskt... 
Hade en helt underbar vecka tillsammans med underbara vänner i Stockholms skärgård. Vi grillade gott, gjorde utflykter och sov dåligt på tunna liggunderlag i ett tält. Bästa kompis-sommarminnet!

Juli - Spenderade massor med tid med familj och släkt. Vi hade massa fina sommardagar tillsammans och jag sa hejdå till alla här hemma för att påbörja mitt äventyr. 24e juli kramades jag hejdå med mina familjer på flygplatsen och satte mina fötter på planet över Atlanten. Herregud, den resan var så overklig!

Jag kom till USA!!!! Och spenderade 10 fantastiska dagar i Vermont utanför Boston med 550 andra utbytesstudenter från hela världen. Träffade så sjukt många härliga människor som jag fortfarande pratar med över internet nästan dagligen! 

Augusti - Jag träffade min fina värdfamilj för första gången och vi hade massa kul tillsammans, Jag drog igång min fotbollskarriär igen och fick min plats on Varsity. Träffade så sjukt många nya människor och fick genom fotbollen helt underbara vänner som tog hand om mig redan från första dagen. Vet inte vad jag hade gjort utan de vänner jag fått genom fotbollen här...

September - Första skoldagen och jag har nog inte varit så excited över att gå till skolan sedan förskolan. Dock var dagen inte den bästa, men allt eftersom blev skolan mer och mer rolig. Hade även en rolig helg med Maud + våra familjer uppe i Wisconsin. Fotbollen rullade på och jag umgicks mycket med mina nya kompisar. Vi gick på killarnas football game varje helg och livet var på topp!

Oktober - Och så var fotbollssäsongen över. Jag fick utmärkelser och massa fina saker från mina lagkamrater. De kommer alla alltid betyda mycket för mig! Var även dags för Homecoming i oktober. Hade en rolig homecoming-vecka och dans tillsammans med alla fina vänner. Och så var det ju Halloween förstås...

November - Definitivt en av de mest händelserika månaderna i mitt liv. Vi hade i början av månaden Sadie Hawkin's Dance då vi var utklädda till domare. Hade en rolig kväll med mina vänner. Höjdpunkterna var såklart mina två otroliga resor jag gjorde. Först New York och sen Seattle. Hade två oförglömliga resor som kommer ligga mig så varmt om hjärtat hela livet ut. Är så tacksam för allt jag fick se och göra i New York, och lika tacksam över att jag fick uppleva en jättetrevlig Thanksgiving i Seattle med massor av härliga människor. Hade inte kunna önskat mig bättre vistelser till de två fina städerna!
 
December - Ett fint avlsut på året fick jag garanterat. Spenderade en hel del tid med min värdfamilj och alla deras släktingar under månadens gång. Jag delade med mig av svenska jultraditioner och saknade på samma gång alla där hemma såklart. Men hade en mysig jul här borta och hade ett fartfyllt lov med fyrhjulingar, snöbollskrig och pulkaåkning. Fick ett perfekt avslut på 2013 tillsammans med vännerna här och vi hade massor med kul med karaoke hela natten, och massvis med skratt. 

~
2013 har bjudit på massvis med glädje, men också en hel drös med motgångar. Men jag har kämpat mig förbi alla jobbiga stunder och nu står jag här starkare än vad jag var för ett år sen, och är förväntansfull igen. Jag hoppas på ett minst lika händelserikt år igen!

och då har jag satt mina fötter på amerikansk mark

Ja, äntligen har lilla jag satt mina fötter i USA. Och där ska dom stå kvar i 11 månader till. Känns underbart!
 
Den här dagen har varit lång, och overklig... 
 
Jag är äntligen framme i USA och allt känns så bra så! Har även kommit till lägret efter ca 20 timmars resande. Har nu ätit middag här och ska snart gå och lägga mig. Tidsskillnaden är otroligt jobbig eftersom jag bara fick 1,5h sömn igår natt + att jag gick upp kvart över 2. 

Att säga hejdå var så fruktansvärt konstigt. Jag förstod inte (och förstår fortfarande inte) att jag sa hejdå till mina familjer för 1 år framöver. Att gå vinkandes ifrån dem var just overkligt. Men jag visste samtidigt att allt började då, så det kändes mindre jobbigt än vad jag hade trott. För jag vet att jag har så mycket att se fram emot! Om inte annat ska jag se till att se fram emot allt jag har framför mig. För allt handlar om inställning, inte sant?
 
Bilder från min sista morgon i Sverige på 11 månader med mina familjer. Ni är underbara, allihopa. Kom ihåg det!
 
Flygrutten gick via Island för att sen gå vidare mot Boston. På planet till Island hade jag jättetrevligt ressällskap av två amerikaner. Väl på Island blev det byte + lite väntan. Där ifrån bar det sen av mot Boston och Amerikaaaaa. 

Och äntligen, efter en lång dag med resande, nådde vi alla EFstudenter Boston! Den känslan att sitta på planet som skulle till att landa, och veta att marken under var amerikansk, kändes fantastisk! 

På bussen till camp. Alltså jösses vad fint det var överallt längs vägen. Skogstäckta berg överallt. Dalar och toppar. Så fint!
 
Och nu sitter jag här - på Norwich University i Vermont. Här ska jag spendera de kommande 10 dagarna med ca 550 andra utbytesstudenter från hela världen. Kommer bli otroligt kul! 

Vi fick ett glatt välkomnande av föredetta utbytesstudenter och lärare när vi klev av bussen. Väldigt härigt. 
 
Foto: Jag/EFare kamera: Nikon D3100

SISTA INLÄGGET I SVERIGE

NU ÅKER JAG! Nästa gång vi hörs av är jag i USA!!
 
PUSSAR TILL ER, och Sverige
 

Påväg mot Arlanda

Storasyster är med. Lillebror är med. Pappa är med. Mamma är med.
 
Nu sitter vi i bilen! Har knappt sovit 1 & en halv timme men taggad är jag ändå! Om 3 timmar och 17 minuter lyfter jag!!!!!
 
 

bara några timmar kvar i Sverige!!!

Sådär ja - 22,9 kilo och väskan står redo!  HERREGUD DETTA ÄR SÅ SJUKT!?

Om mindre än tre timmar går jag upp för att sätta mig i bilen till Arlanda. Kan inte förstå. Allt känns ärligt talat overkligt. Det är nu det gäller, nu mitt äventyr börjar som jag väntat på så länge. Men förstår det - det gör jag inte!

 
Har idag sett de flesta i familjen för sista gången på 11 månader. Därbland min lillasyster. Hon kommer vara så stor när jag kommer tillbaka. knäppt... 

Vi hade en jättetrevlig middag med både mamma och pappas familj idag. Nu sitter jag och försöker komma ner i varv, för att få någon timmes sömn åtminstone. Om det ens är möjligt...!
 
 
 

man känner så mycket men så lite.

Jag gick och lade mig igår utan att känna något alls. Men sen låg jag och funderade. Länge. 
Den här natten skulle bli den sista hela natten i min säng. Den sista natten jag sover för att sen vakna på morgonen och äta frukost. 
 
Det var en lustig känsla att somna till. Men långt ifrån obehaglig. Samtidigt som man börjar känna lite oro kommer ett lyckorus. För nu inser jag att jag snart snart snart är påväg. Snart står jag där och lever ett helt annat liv. Ett liv jag inte har någon aning om hur det komer bli, men som jag ändå suktar efter mer än något annat. Är det inte underligt?
 
 

det här med att packa...

...det GÅR INTE?! 23kg + 10kg handbagage försvann bara sådär. Handbagaget är på gränsen till övervikt och stora väskan ligger på några kilo under gränsvikten. Men, varken skor, jacka, svenskt godis eller laddare är nerpackat! Det här är så mycket svårare än jag hade trott... 

Är det någon som vet om "den lilla extra" väskan man får ha bredvid handbagaget också vägs in? Har nämligen ett stort problem där. Om den ska vägas in är jag...körd.

 

gratulationshälsningar och avskedskramar

Måste börja med att säga grattis till två av mina fina vänner som fyller 17 år idag. Pussar och kramar i massor till er, ni är grymma!
 
Nu är det snart dags. Om 1 1/2 dag åker jag. OCH JAG HAR INTE PACKAT. Visst jag sa att jag hade börjat, men det var inte mer än underkläderna som lades ner... Jag och mamma ska iallafall hjälpas åt med det nu.
 
Idag har jag sprungit ärenden på stan, skrivit ut massvis med bilder att sätta upp på väggen i mitt nya hem, tagit kvällsdopp, träffat mer släkt och även tre underbara vänner för sista gången. Jag kan fortfarande inte förstå att det bara är lite mer än 1 dag tills jag åker?! Och att säga hejdå är fortfarande lika knäppt och konstigt.

Jag har hela tiden tänkt att jag skulle gråta floder vid varje hejdå, men så har det inte varit. Inte en endaste gång faktiskt... Det är inte för att jag inte kommer sakna, för tro mig - det kommer jag, utan för att jag inte kan förstå att allt händer. Jag kan inte ta in informationen i mitt huvud - att jag faktiskt ska åka iväg. Just ordet konstigt är faktiskt det ordet som beskriver ens känslor allra bäst just nu. 

Men jag är så glad att jag har så fina vänner. De betyder oerhört mycket för mig och det kommer vara väldigt tufft att vara ifrån dem. Men jag vet att de finns där när jag kommer hem. Och bara att veta det gör mig så mycket lugnare. 
 
 

 
 

underbara fina fantastiska vänner

Ååå vilken fin kväll det var igår! Jag kommer sakna alla så mycket, ibland så det gör ont.

Det började med att Jennie kidnappade mig. Jag trodde vi skulle till Benjamin för att träffa klassen (som vi dock skulle senare) men hon hade andra planer. Vi åkte hemifrån mig och hamnade sen hos Jennies mormor & morfar. Där på baksidan av huset hade hon dukat upp med tekoppar, tekanna och annat. Så himla fint var det! Det var nästan lite Alice i Underlandet över det hela. Där satt vi i hammocken och pratade, hade det allmänt bra. En väldigt fin avslutsdag med en väldigt fin vän. TUSEN TACK JENNIE!!

Vi åkte sen vidare till Benjamin (där jag tyvärr inte tog några kort...) för att äta middag och ha det trevligt med klassen. Jag sa där hejdå till de flesta för 1 år... Det är en konstig känsla, näst intill omöjlig, att förstå sig på. Ni är så fina allaihopa. PUSSAR till er
 
 

två & en halv dag kvar

 
Har haft en mysig förmiddag/dag med mamma och Evelina. Vi åkte först iväg för att fixa fötter & naglar och sen köpte vi med oss mat hem. Jättemysigt!!!
 
Ikväll ska jag säga hejdå till mina vänner och ha en mysig grillkväll. 
 
 

att säga hejdå

Det har bakats en massa, fikats en massa och kramats ännu mer än så idag. Släkten har varit här och önskat mig lycka till & sagt hejdå idag. Det blir många blandade känslor, men det var väldigt kul att få träffa alla.
 
Det är självklart ledsamt att krama alla hejdå, men är inte det en del av livet? Att våga släppa taget, släppa det och de man älskar för att utmana sig själv, lära sig och växa? Jag är säker på att det här året ifrån alla nära & kära och mitt vanliga liv kommer ge mig så mycket som jag kommer vara tacksam över livet ut. 
 
Visst kommer det vara mer än tufft vissa stunder och visst kommer jag sakna så det gör ont många dagar, men är inte det en del utav hela grejen? Det ingår liksom. Men är det inte av motgångarna man växer som allra mest? Det tror jag. Det gör en starkare. 
 
 
Tack för en fin dag alla, älskar er så! kram på er  
 
 

förbereder hejdå-fika

Packningen är påbörjad (det var på tiden) och nu är jag mitt uppe i tårtbak! Imorgon kommer nämligen släkten hit för att säga hejdå och då är det givetvis ett måste med hemmabakat fikabord. Vilken tur att jag älskar att baka!

Har också börjat skriva över massa favoritrecept i en mindre receptbok som jag ska ta med mig till USA för att kunna baka och laga mat där borta när jag saknar Sverige, och självklart för att kunna dela med mig lite av vår svenska kultur till familjen. 

Jag har försökt komma ihåg de svenska typiska recepten såsom köttbullar, kanelbullar, semlor mm. men det är lite svårt att komma ihåg allt tror jag.
 
Så, är det någon av er som vet något "måste-recept" som är svenskt, eller bara hiskeligt gott? Blir mer än glad för tips!!!
 
 
 

en klassisk jämförelse & en trevlig dag

Ja, idag är jag och mjölken 1 med varandra. Vi delar något fint, nämligen samma utgångsdatum. För visst kan man kalla mitt avresedatum för det? Utgångsdatum alltså. Det är ju trots allt min utgång från landet, och min utgång från mitt vanliga liv? 

Knappt 6 dagar kvar...!!!

 
På eftermiddagen mötte jag upp Paulina, Hanna och Lisa (tre utbytesstudenter härifrån) på stan för att ha en trevlig stund med pepp-talk och massa mer inför USA. Väldigt härligt att se dem nu innan vi alla åker iväg!

Kvällen spenderades med mamma och syster. Vi köpte Sushi och hade en mysig kväll tillsammans. Värdefull tid!
 
 

viktiga saker att ha med mig

Nu är behövligheter såsom halstabletter, skavsårsplåster, nässpray, snoddar, torrschampoo, pincett, ipren, nessecär & allt vad det är inhandlat. Alla sånna där småsaker som man lätt glömmer bort helt enkelt. Har förmodligen glömt någonting ändå, men vad gör det när jag ska bo 30 min ifrån USAs störta shoppingcenter? GAAAH
 
Någon som har något sånt där "måste-ha-med" som jag bara INTE får glömma?
 
Förresten, idag är sista dagen med jobb för mig innan jag åker, knäppt va fort det går!
 
 
 

jag är påväg mot toppen igen

Min hjärna har gått på högvarv de senaste dagarna och jag har även känt mig... konstig. Jag är lycklig men ändå inte glad. Jag är nere men ändå inte ledsen. Jag vill göra allt men ändå har jag noll motivation. Det är som att jag inte känner någonting alls. Har ni känt så någon gång? 

Det är väldigt underligt att jag känner på det viset, för jag längtar varje sekund till nästa vecka då jag sätter mig på flyget. Kanske handlar det om att jag inte vill blanda in för många känslor inför avresan? För att på så vis förhindra de jobbiga känslor som förr eller senare förmodligen kommer dröpa över mig när jag åkt? Hm... bara en tanke. 
 
Jag älskar att träna i alla dess former. Allt från spinning och löpning till danspass och lagsporter, men de senaste veckorna har jag (som sagt) varit allt annat än motiverad till att göra något alls. Väldigt jobbigt, och framförallt tråkigt... Men, igår tog jag mig ut på en MTB-tur med pappa i skogen och jösses vad kul det var - tack och lov! 

Idag blev det en terränglöprunda med morbror som var väldigt rolig den med! Vi hann nästan undan regnet, men inte riktigt. Sista biten gjorde spöregnet oss sällskap, men eftersom jag fullkomligt älskar regn gjorde det ingenting. Så skönt att äntligen känna en längtan efter träningen, för den gör mig ALLTID så mycket gladare. 

Glad och böt efter lite träning, som jag har längtat.
 

Bloglovin'

Jag kom på en sak. Eller rättare sagt två saker. Ni är ju faktiskt en hel del om kikar in här dagligen och det är så otroligt kul att se! Men, det slog mig - jag har verkligen ingen aning om vad ni är för människor som läser. Så min fråga till dig: Vem är du?
- Är du också en utbytesstudent, eller kanske en blivande utbytesstudent?
- Någon när och kär, eller bara någon annan fin person där ute i världen?
 
Den andra saken jag kom på var att jag inte nämnt att ni kan, och mer än gärna får följa mig via Bloglovin' för att själva kunna hålla koll på när jag uppdaterar min blogg från andra sidan Atlanten. Tryck på bilden för att följa mig, min blogg och mitt äventyr även där :)
 

om en vecka...

Om en vecka checkar jag i panik min packlista för sista gången.
Om en vecka har jag ätit min sista svenska middag (i Sverige) på 1 år.
Om en vecka går jag och lägger mig för sista gången på 1 år i min underbara säng.
Om en vecka kommer jag inte kunna somna.
Om en vecka är jag mer förväntanfull och rädd och orolig och sprallig och glad och ledsen och speedad, än någonsin.
 
Kan ni förstå den känslan, att det händer om en vecka?

ännu ett hejdå

Mitt andra hejdå är nu sagt, den här gången till farmor och farfar. Visst känns det lite konstigt att säga just hejdå när man vet att man inte kommer ses på ett bra tag, men samtidigt växer spänningen och förväntningarna inom en. För ett hejdå är ett steg närmare USA, ett steg närmare det man väntat på så länge. Förstår ni hur jag menar? 
 
Om nio dagar är jag i USA.
 
 

svensk sommar när den är som bäst

Tänk om de inte har jordgubbar i USA? Den tanken har slagit mig på senaste. Visst vore det mer än konstigt om det inte fanns, men Svenska jordgubbar - det har de garanterat inte. Jag får helt enkelt passa på att njuta av våra hejdlöst goda svenska gubbar nu under de sista dagarna här hemma. För svenska jordgubbar är oslagbara, håller ni inte med? 
 
Mmm.....
 Nikon D3100 foto: jag

packlistan är på g

Är i full gång med att skriva packlista just nu. Evelina har hjälpt mig eftersom hon har ganska bra koll på vad man har användning av etc, så har faktiskt kommit en bra bit på vägen. Dock kan jag säga med en gång att det varken kommer få plats eller lyckas väga under 23 kg. Och jag som hade tänkt att endast fylla väskan till hälften.. kan jag ju glömma, haha. Ska iallafall försöka provpacka imorgon eller på måndag för att se vad som får plats och inte. 
 
Står inför ett dilemma. Vet inte om jag ska packa ner dunjacka, täckbyxor, vinterskor och sådana saker. Är det några andra utbytesstudenter som tänkt packa med sånna saker? Jag har beslutsångest...
 
 
 

Tidigare inlägg