Mina sista dagar i USA

Facebook, instagram, Twitter.. Ja överallt fylls det nu med bilder, inlägg och fina texter om alla utbytesstudenter i hela USA som är inne på sina sista dagar där. Blandade känslor att se alla avsluta sina år. Blir rörd för att det är så fint men det påminner mig också extra mycket om att mitt år inte avslutades "rätt". Lite som en käftsmäll som ett bevis på att "jag inte kämpade eller klarade det" Blir dock både ledsen och lättad av det jag ser, för jag blir ännu mer säker på att jag aldrig hade klarat av att stanna den tid det har gått sedan jag kom hem. Att se alla bilder och texter får mig alltså att inse att jag åkte hem vid rätt tidpunkt för mitt eget bästa och det kan jag aldrig bortse från! 
 
Men självklart undrar man hur det hade varit om jag hade fullföljt mitt år... Det kommer jag aldrig få veta, tyvärr. Men en sak vet jag, och det är att trots mitt avbryt har jag lärt mig och sett massor som ingen kan ta ifrån mig – och det är väl ändå vad som spelar roll i slutändan? 
 
Här är jag och några av mina fantastiska älskade vänner innan jag åkte hem. Vi försökte ta vara på varenda minut tillsammans. Det var svåra hejdå, men ses igen det ska vi. Vi kommer att ses igen! Saknar många av mina vänner där.
 
Den här känslan, att flyga in över Sverige var obeskrivlig. Lättnad, nervöst, spännande och massa mer. När jag sen kom hem ifrån Arlanda satt det en skylt på dörren som min goa lillebror hade skrivit och fixat. "Välkommen hem Amanda" stod det med stora bokstäver & ballonger i svenska färgerna prydde den så fint. Nått så litet gjorde mig då väldigt glad!
 

Hello Sunshines

Det var inte igår – hur är det med er? Först och främst, jag vet att bloggen ser lite halvknas ut för tillfället, men det ska fixas inom kort! 

Hur som. Ni har inte hört något ifrån mig på säkert närmare två månader, men jag vill bara säga att jag har inte glömt bort bloggen och inte er som mailar mig heller. Orken har bara inte funnits där för att skriva, varken här eller på mailen. Ni är många som önskat att jag börjar uppdatera igen, trots att jag inte är i USA och jag har tänkt att lite smått börja med det, de tillfällen ork och lust finns så att säga. 

Mitt liv då? Jag har varit hemma i exakt 2 månader idag men det är så otroligt svårt att förklara hur det känns. Omställningen att komma tillbaka är så...konstig. Men är tillbaka i vardagen snabbare än blixten, men samtidigt inte. Det finns så mycket känslor och intryck inblandade att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Mitt val att åka hem tidigare känns fortfarande som det rätta beslutet, men det har också varit rätt jobbigt. För det finns ingen som riktigt kan förstå vad man varit med om, ingen som riktigt kan förstå hur vad och varför man känner som man gör, ingen som riktigt förstår att man ständigt försöker bearbeta det liv man levt under  – i mitt fall – 8 månader. 

Runt omkring en flyter allas vardag på med gasen i botten varje dag. För mig blev det lite av ett bakslag att bara kastas in i detta efter allt jag varit med om. Jag går liksom på högvarv, för orken finns inte till att hänga med i samma höga tempo som dem trots att jag verkligen vill det. Dock har jag även haft mycket egen-tid sen jag kom hem då jag inte går i skolan men alla vänner gör det. Har varit väldigt skönt (rastlöst och långtråkigt ibland) men framför allt värdefullt! Så, allt går väl sakta med säkert framåt och jag försöker anpassa mig till min vanliga svenska vardag igen så gott det går. 

Vad har jag gjort sen jag kom hem då?
- Har träffat många av mina fina vänner vilket varit jättehärligt! Det är konstigt att det kan gå så länge mellan gångerna man ses, men ändå kännas som att man sågs för en vecka sedan. 
- Har även spenderat en hel del tid med familjen. Så roligt att se mina goa småsyskon igen som vuxit så det knakat. Också träffat många släktingar. Jättemysigt att få lite tid med dem också. 
- Några resor till vackra Stockholm har jag hunnit med. Älskar vår huvudstad och skulle kunna flytta dit imorgon om det så gick... 
- Även Uppsala fick besök av mig på Valborg eftersom några fina vänner flytat dit. Himla mysig stad det med!
- Min älskade cykel har använts flititgt sedan jag kom, men har även börjat med körkortet! Eftersom jag inte går i skolan så känns det rätt så smart att ta tag i det nu. 
- Allt detta har varvats med kvalitetstid med mig själv i form av långpromenader, löprundor, långfrukostar, bakning, etc. Väldigt välbehövligt!

Jag ska som sagt försöka uppdetera här lite smått, får se när jag skriver igen! STOR kram på er alla
(En bild lånad från louise, hoppas det var ok)

Frozen yoghurt deluxe

Så enkelt, så gott, så värt. Och det får mig att känna mig lite mer hemma, för detta är en klassiker hemma för mig. Gud vad jag saknar allt vad svenska smaker heter. För mat här är så smaklös på något vis jämfört med hemma, vet inte varför. Suktar nu efter goda friska frukostar, hembakat bröd, äkta ost, turkisk yoghurt, fisk(seriöst skulle nästan gör vad som helst för typ ugnsgrillad lax), Aubergine  Lasagne, kycklinggryta med soltorkade tomater, melonsallad, en somrig fräsch sallad, smoothies... Ja listan är lång! Är på riktigt hundra procent ärlig när jag säger att det första jag vill göra när jag kommer tillbaka till Sverige, är att svänga förbi ett Scandic för en grym frukostbuffé... Hur bra start vore inte det? 
 

tufft

Har haft en alldeles för lång period med väldigt tuffa dagar nu. Känns som att något förändrats inom mig som fått mig att känna mig mer vilsen än vanligt. Jag har inte varit glad, inte heller ledsen. Istället har jag inte känt någonting alls. Och det är just det – känslan av att vara helt tom och känslolös – som fått mig att bryta ihop. För det är bokstavligen obehagligt att bara...vara. Har pratat mycket med min familj, EF i Sverige, EF i Boston, vänner, värdfamilj och andra omkring mig, vilket var otroligt skönt. Jag vill faktiskt berömma EF för vad de gör för att stötta. Är också så så så glad för att jag har så fantastiska familjer där hemma, en syster att prata med och vänner som förstår! 

Att resa mig upp på fötter igen har nästan känts omöjligt. Men jag tror att jag sakta med säkert börjat falla tillbaka (så gott det går iallafall) in på det rätta spåret igen. Åtminstonde har jag kommit till en punkt där jag känner att det är värt att försöka göra det jag kan för att hitta motivation och energi till att leva här och nu. 

Något som gjort det lättare är helt klart den nya terminen med nya klasser och nya klasskompisar. Min Painting Class är något av de bästa valen jag tagit, för det ger mig lite glädje. Likaså min Photoshop Class. Det är båda två saker som intresserar mig, och att väl ta mig tid för det får mig att må bra.

En annan sak som hjälpt mig är faktiskt utbytesstudenterna på gatan. De har funnits där, umgåtts med mig vilket fått mig att tänka på annat för en stund. Dom är grymma. 

Iallafall så känner jag mig lite starkare nu och jag har så mycket att se fram emot den kommande tiden, att jag försöker se allting lite mer positivt. Mexico, mamma kommer, prom, syster kommer, hemresan... Allt närmar sig.

Och på tal om hemresa - har fått veta när jag åker hem! Min biljett kommer bokas någon dag mellan den 17e och 19e juni. Väldigt sent tycker jag – för sent – men jag ska låta det sjunka in och se hur jag känner om någon vecka. Känner jag fortfarande då att jag vill hem tidigare än så, då går det att lösa. Vore ju lite trist att missa studenten bland annat... 
Foods class - Chocolate Chip Cookies. Mycket goda, mycket enkla, mycket onyttiga, mycket Amerika över dom.
Painting class - ja jag älskar denna kurs. Den får mig att må bra, och glömma allt runt omkring mig för ett tag. 
 
Me and my favorie Dutchie Cutie Maudie

ett helt halvt år i staterna

 För sex månader sen stod jag på Arlanda och kramande om min familj. Jag kommer ihåg känslan av att stå där. Mina minnen är att det var som att allt bakgrundsljud bara försvann. Det var tyst, och allt gick långsamt. På ett sätt kändes allt väldigt sorgligt. Fast jag grät aldrig, jag kunde liksom inte. För jag visste ju att jag i samma stund stod närmare min dröm än någonsin tidigare. Allt var bara otroligt kontigt. Sorgset, tyst, men fridfullt(?), spännande och skrämmande. Har nog aldrig varit med om dem intrycken på samma gång förrut, för dem brukar inte vanligtvis gå hand i hand med varandra. 

Sex månader är en lång tid, iallafall när man är 17 år och det handlar om vara ifrån alla där hemma. Men samtidigt har dagarna blivit till veckor och veckorna blivit till månader utan att man ens märkt det. För tiden springer iväg! Jag har hittills hunnit med massor och mer ska det hinnas med innan jag åker hem i juni. Jag är inte klar än. 

Men är det inte otroligt att mer än halva tiden redan passerat? Det gör mig alldeles sprallig, lycklig, och glad att veta att om bara lite mer än 4 månader står jag på svensk mark igen och kramar om alla där på flygplatsen igen! Jag tror faktiskt inte att någon förstår längtan efter den känslan, för jag kunde inte föreställa mig den längtan förrän jag kom hit. 

Men, även om jag längtar till det ögonblicket vill jag ta vara på alla mina dagar till fullo tills dess. För som sagt, tiden springer iväg och det är alldeles för kort för att slösa bort dagarna med att leva i framtiden. Något som blivande utbytesstudenter också borde tänka då det är otroligt lätt att sluta leva i nuet innan man åker och istället leva drömmandes om utbytesåret som väntar. Försök istället släppa det för ett tag, umgås med dina vänner, din familj och visa att du bryr dig om dem!
 
 

"I can't tell you the key to success, but the key to failure is trying to please everyone"

 
Igår kväll satt jag och drömde mig bort till Mexico som väntar om 7 veckor med min värdfamilj, Maud och hennes värdfamilj. Alltså jösses vad det ska bli skönt. Tiden går så fort här att 7 veckor känns som ingenting. Det fick mig också att inse att min tid i USA ligger närmare count down för hemresan än från ankomsten. Så underligt att tänka så, för ja kom ju nyss? Jag har tagit mig i kragen och försökt rycka upp mig själv lite de senaste dagarna. Jag vet ju vilken glad och sprallig tjej jag brukar vara, och jag vill vara det. Visst, det är kämpigt vissa stunder, but nothing that's worthwhile is ever easy, right? 

Jag brukar säga att allt handlar om inställning, så jag bestämde mig - från och med nu ska jag försöka se till mig själv och hitta tillbaka till mina intressen som brukar göra mig sådär sprudlande glad, som gör mig till mitt bästa jag. Fotografera, baka, träna, skriva, vara kreativ, sjunga... Om du känt som jag för ett tag nu, låt oss göra något åt det - tillsammans. Vi börjar här och nu!

 

något värt att läsa

 
Vi alla behöver tid för oss själva ibland, för att hitta balansen och kunna stå stadigt på båda fötterna. Dock känner jag mig inte speciellt spadig just nu. Snarare vilsen. Med allt. Mitt liv här, mitt liv hemma, gymnasiet... ja, allt är bara en stor röra i mitt huvud - och jag hatar det. Vet inte riktigt varför allt sköljer över mig just nu, men jag antar att det är en del utav ett utbytesår  - att man ibland tappar bort sig själv på vägen. Jag tror dock att det är viktigt att acceptera att det är okej att känna så, just för att kunna hitta tillbaka på den rätta stigen igen. Förstår ni vad jag menar? 

Jag driver den här bloggen och vet att många kikar in här dagligen, och därbland kommande utbytesstudenter. För mig känns det viktigt att dela med mig av alla delar ett utbytesår innebär, det vill säga dom jobbiga stunderna lika väl som dom fantastiska. Ska jag vara helt ärlig har jag varit rätt dålig på det. Det är liksom oftast så mycket enklare att utesluta dom jobbiga dagarna och detaljerna när man skriver - för då behöver man inte tänka speciellt mycket när man skriver på vad, eller hur man formulerar sig. Men samtidigt känns inte det rättvist, varken mot mig själv eller för de som läser.

Jag vill verkligen ge en sann bild av vad ett utbytesår är, men samtidigt vill jag ju inspirera och motivera andra till att göra det som jag gör, för det är trots allt en upplevelse häftigare än mycket annat. Men...
-Jag vill inte att folk ska läsa min blogg och tro att varje dag flyter på som ett rinnande vatten. 
-Jag vill inte att folk ska läsa min blogg och tro att när man betalar ett utbytesår blir man helt plötsligt garanterad ett drömliv.
-Jag vill inte att folk ska läsa min blogg och tro att så fort man flyttar till möjligheternas land kommer man bli lycklig.
För nej det är inte så enkelt. Det är långt ifrån så enkelt. Jag vill inte på något sätt säga att jag inte är tacksam för att få vara här – för tro mig det är jag, mer än ni anar – men jag vill inte att någon ska ta någonting för givet, eller blunda för vad man faktiskt ger sig inpå när man väl bestämt sig för att spendera ett år långt ifrån alla man älskar. Jag säger heller inte att man inte borde åka – för det tycker jag man ska göra om man har chansen – men jag tror det är viktigt att försöka förstå att ett utbytesår är fullt av både strålande, bra, sämre, och jobbiga delar som tillsammans skapar året till vad det är.

Idag har jag verkligen tagit tid för mig själv, försöka tänka på annat, tänka på inget, och bara...vara. En frukost som fick njutas av framför ett One tree Hill avsnitt. Så gott och väldigt skönt! Dagen har dessutom varit helt otroligt fin med sol och (tro det eller ej) värme. Har inte varit ute på väldigt länge p.g.a. den extrema kylan som varit här, så jag kände idag att jag faktiskt suktade efter en stund utomhus. Drog på mig mina springskor och gick en powerwalk. Var ute i hela 2,5 timmar och det kändes bara så skönt. Lyssnade på Podcasts och bara vandrade på. På vägen hem gick jag även förbi Caribou för en kaffe. En gratis kaffe var det dessutom, vilket gjorde det hela ännu bättre. En perfekt ta-hand-om-mig-själv-dag har det helt enkelt varit. 

Vad är era bästa tips på saker att göra när man behöver ta en kort paus? Ge mig idéer och berätta!
Och en annan sak, tack för alla ni som läser min blogg. Dert betyder massor för mig!

.

lax lax lax i stora lass lass lass

Min lycka för dagen, eller veckan (eller kanske till och med de senaste månaderna?) måste varit dagens lunch. Man förstår inte hur mycket man saknar något förrän man förlorat det, är det inte så man brukar säga? Det spelar ingen roll om det handlar om sin familj, sina vänner, eller i detta fall en hemmalagad laxbit. Alltså det var det enklaste och godaste på länge! 

Jag och Sommie åkte och fixade våra naglar på förmiddagen och sprang sedan vidare in på mataffären och köpte lax och grönsaker för att laga lunch tillsammans. Det var så otroligt gott och hade nästan glömt hur roligt det är att laga mat tillsammans med någon. Det är så roligt och avslappnande på något vis. Vi njöt av en grym lunch hemma iallafall. 

Nu på eftermiddagen har jag gråtit lite, FaceTimeat med mammi, ätit jordgubbar gråtit lite till och druckit te. Ibland  behöver man bara släppa på allting, låta allt rinna av sig för att orka ställa sig upp igen och ta nya tag. Att vara här är en dröm som går i uppfyllelese, men också något som tar på krafterna- för det är en stor utmaning och vissa dagar är helt enkelt fantastiska, andra hemska och vissa (som idag) har båda delarna. Ett utbytesår är inte en dans på rosor. Det är mer än så. Det är som en dans på taggiga rosor. Men det får en att växa som en ros istället, bli klokare, och lära sig vad som betyder något för en här i livet. Ja det var väl klokt och fint sagt...

 
 

En sammanfattning av mitt 2013

2013 är redan passé och som jag skrev tidigare väntar ett nytt härligt år som jag är mer än taggad på att få uppleva. Jag vill ändå försöka sammanfatta året som gått, för det har trots allt varit det händelserikaste året i mitt liv! När jag bläddrar igenom alla mina bilder från året förstår jag hur mycket jag faktiskt varit med om. Så här är en sammanfattning av mitt år, i stora drag. 


Januari - Vad jag kommer ihåg av januari är att jag funderade en hel del, för det började komma upp för mig att iår åker jag faktiskt iväg på mitt utbytesår. Jag var i full gång att fixa dom sista papperna i min ansökan (till England dock) och skrev klart mitt brev till värdfamiljen. Jag drack kaffe som aldrig förr (så gott) och spenderade många dagar ute på sjön med familjen. Världens bästa syster fyllde även 20 och vi hade en rolig kväll med hennes tjejkompisar!

Februari - En månad full av födelsedagar, fika, och inspiration. Det var en glad månad med med några downs - fast jag kände mig entusiastisk till det mesta. Jag fyllde 17 och bloggade, fotade, scrapbookade och bakade massor! Ibland undrar jag om jag bakade bara för att få fotografera? Mycket möjligt.
Mina dagboksanteckningar från februari betår i stort sett endast av velande fram och tillbaka angående mitt utbytesår. Det var alltså här - i slutet av februari - jag till slut tog beslutet att byta destination till USA istället för England som jag ville från första början. 

Mars - En månad jag bakade ännu mer haha, och tog det rätt lugnt. Jag hade många mysiga fikastunder med mina kompisar och fick även två helt fantastiskt fina nya vänner från Frankrike som bodde hos oss i 1 vecka. Livet flöt på och jag var rätt sprallig över att min fullständiga ansökan äntligen nådde USA!

April - En månad som flög förbi och jag hade väldigt roligt! Sötaste lillasyster fyllde 1 år och mina vänner höll en jättemysig halv-åtta-hos-mig-middag. Det var påskfiranden och jag hann med en resa ner till Stockholm för EFs Preperation Weekend med 180 andra blivande utbytesstudenter! Besökte även Amerikanska Ambassaden och allt kändes plötsligt på riktigt! Hade en himla mysig dag med mammi inne i Stockholm också som avslutning på stockholmsvistelsen. 

Maj - Mitt visum kom och redan den 2 maj kom samtalet jag väntat på, undrat över, varit rädd för i flera månaders tid, nämligen samtalet om att jag fått min värdfamilj. Jag var så excited och svävade nästan på moln! Jag försökte ta vara på varenda stund med mina kompisar och vi hade många mysiga utekvällar tillsammans!

Juni -  Helt klart en av de bästa månaderna! Hann med så sjukt mycket och kände mig allmänt sprallig. Fina promenader med kompisar, sprang mitt allra första terränglopp med min morbror, min syster tog studenten och klippte av mig mitt långa hår! Det var en stor händelse för mig, faktiskt... 
Hade en helt underbar vecka tillsammans med underbara vänner i Stockholms skärgård. Vi grillade gott, gjorde utflykter och sov dåligt på tunna liggunderlag i ett tält. Bästa kompis-sommarminnet!

Juli - Spenderade massor med tid med familj och släkt. Vi hade massa fina sommardagar tillsammans och jag sa hejdå till alla här hemma för att påbörja mitt äventyr. 24e juli kramades jag hejdå med mina familjer på flygplatsen och satte mina fötter på planet över Atlanten. Herregud, den resan var så overklig!

Jag kom till USA!!!! Och spenderade 10 fantastiska dagar i Vermont utanför Boston med 550 andra utbytesstudenter från hela världen. Träffade så sjukt många härliga människor som jag fortfarande pratar med över internet nästan dagligen! 

Augusti - Jag träffade min fina värdfamilj för första gången och vi hade massa kul tillsammans, Jag drog igång min fotbollskarriär igen och fick min plats on Varsity. Träffade så sjukt många nya människor och fick genom fotbollen helt underbara vänner som tog hand om mig redan från första dagen. Vet inte vad jag hade gjort utan de vänner jag fått genom fotbollen här...

September - Första skoldagen och jag har nog inte varit så excited över att gå till skolan sedan förskolan. Dock var dagen inte den bästa, men allt eftersom blev skolan mer och mer rolig. Hade även en rolig helg med Maud + våra familjer uppe i Wisconsin. Fotbollen rullade på och jag umgicks mycket med mina nya kompisar. Vi gick på killarnas football game varje helg och livet var på topp!

Oktober - Och så var fotbollssäsongen över. Jag fick utmärkelser och massa fina saker från mina lagkamrater. De kommer alla alltid betyda mycket för mig! Var även dags för Homecoming i oktober. Hade en rolig homecoming-vecka och dans tillsammans med alla fina vänner. Och så var det ju Halloween förstås...

November - Definitivt en av de mest händelserika månaderna i mitt liv. Vi hade i början av månaden Sadie Hawkin's Dance då vi var utklädda till domare. Hade en rolig kväll med mina vänner. Höjdpunkterna var såklart mina två otroliga resor jag gjorde. Först New York och sen Seattle. Hade två oförglömliga resor som kommer ligga mig så varmt om hjärtat hela livet ut. Är så tacksam för allt jag fick se och göra i New York, och lika tacksam över att jag fick uppleva en jättetrevlig Thanksgiving i Seattle med massor av härliga människor. Hade inte kunna önskat mig bättre vistelser till de två fina städerna!
 
December - Ett fint avlsut på året fick jag garanterat. Spenderade en hel del tid med min värdfamilj och alla deras släktingar under månadens gång. Jag delade med mig av svenska jultraditioner och saknade på samma gång alla där hemma såklart. Men hade en mysig jul här borta och hade ett fartfyllt lov med fyrhjulingar, snöbollskrig och pulkaåkning. Fick ett perfekt avslut på 2013 tillsammans med vännerna här och vi hade massor med kul med karaoke hela natten, och massvis med skratt. 

~
2013 har bjudit på massvis med glädje, men också en hel drös med motgångar. Men jag har kämpat mig förbi alla jobbiga stunder och nu står jag här starkare än vad jag var för ett år sen, och är förväntansfull igen. Jag hoppas på ett minst lika händelserikt år igen!

snart

Snart. Jag ska skriva snart. Men just nu finns det ingen som helst inspiration i mitt liv här borta och jag behöver försöka söka efter lite ljus i tunneln igen innan jag lägger tid på den här bloggen. Det är inte alltid lätt att vara ifrån de och det man älskar mest av allt. Det är svårt. Och vissa dagar är det till och med ett helvete. Men jag gör så gott jag kan och försöker le och uppskatta saker här.
Så tills vidare, tills jag känner mig redo  - NJUT av julen där hemma och ta hand om varandra! 

Kramar
A

Black Friday och en gnutta julstämning

Igår var jag med om något alldeles galet, nämligen Black Friday. En dag då alla går lös i butikerna och det är kaos. Jag åkte till ett mall här omkring som var relativt stort och det var människor ÖVERALLT. Vissa butiker gav jag inte ens ett försök att gå in i eftersom köerna var meterlånga och man kunde knappt röra sig mellan hyllorna etc. All kaos får en att tappa en hel del shoppingsug (vilket iochförsig är bra haha) Men, jag hade en väldigt bra dag där och jag lyckades iallafall få med mig en del julklappar, det som stod högst upp på prioritetslistan. 

Julstämningen här  omkring börjar verkligen synas. Gallerian var fullt dekorerad för julen, julmusik spelades och det luktade till och med jul. Dock måste jag säga att mina julkänslor inte riktigt är här ännu. Att julen närmar sig får mig ju även att längta efter våra svenska traditioner med vårt årliga julbaksmys hos mamma, glöggdrickande, mormors pepparkakor, pappas tomtegröt och Annas goda Tolvsbolimpa, marknader... Ja det blir nog en extra tuff jul iår. 

På kvällen åkte vi och kikade på ett soccer game, då några bekanta till Eric hade en son som spelade. Här i Seattle är tydligen soccer ganska stort! Efter det åkte vi vidare till en mexikansk resaurang där vi åt god mat med Erics vänner med familjer. Var trevligt och gott! Och väldigt kul att fp träffa alla människorna, de är så vänliga alla här. 


Efter middagen åkte jag och Eric till en biograf nära hans hus. Vi såg nya Hunger Games och den var faktiskt riktigt riktigt bra, meeeen jag tycker den var lite konstig på samma gång, Men jag är förväntansfull över att se den tredje sista filmen när den nu kommer ut. 

Vi hann även med ite glass på Ben and Jerry's. Såå god glass, men det visste vi ju redan. Har alrdig provat Ben and Jerry's Frozen Yoghurt så jag testade den och det var riktigt god glass! Absolut värt att prova!

Idag vet jag inte riktigt hur planerna ser ut. Vi ska åka upp mot bergen tror jag för att kika. Ska nämligen vara väldigt fint där uppe! Ha en fin dag, kram
 

High School VS gymnasiet

Det är många saker som man stöter på under resans gång som skiljer sig från sina vanliga vanor och sitt vanliga liv. Jag har kanske inte stött på några enorma kulturkrockar (inte vad jag kna komma på just nu iallafall), men det är ändå annorlunda. Inte för att jag hade förväntat mig något annat, men ändå. Det gör det ibland svårt att förstå sig på människor kan jag känna och ibland får man en känsla av att inte passa in, för man har andra värderingar och perspektiv på saker och ting. Jag tänkte ta upp lite allmänna skillnader angående skolan här.
 
SKOLAN: 
  • man säger Mr, Mrs och Ms till sina lärare vilket är sjukt annorlunda jämfört med hemma. I Sverige kan vi till och med använda smeknamn för vissa lärare ju. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta egentligen, att tilltala lärare med efternamn. På ett sätt  är det ju respektfullt och bra, men kan också tycka att det framställer lärare som bättre än eleverna. Inte för att lärarna är respektlösa emot eleverna på något vis, men tycker ändå detta känns rätt gammalmodigt, som att man ska visa respekt för äldre, men att motsatsen inte är lika viktig - och det tycker jag kan kännas fel. Men det är trots allt en del av high school och den amerikanska kulturen!

  • Man har så mycket bättre sammanhållning på skolan här. Jag tror att bokstavligen ALLA på high school kan känna sig som en del av skolan på något vis, oavsett om du är med i ett lag eller om du går med i en Harry Potter klub. Det finns alltid andra omkring som gillar samma saker och som gör allt för att hålla ihop skolan på olika sätt. Detta är väldigt häftigt att se, man nästan dyrkar sin skola (haha) och alla peppar och taggar inför derby-matcher och sånt.

  • Skolan är mycket striktare på småsaker. Ja, alltså jag kan tycka det är nästan lite komiskt ibland hur mycket koll de ska ha på eleverna ibland. Detta har man sett på film och det är verkligen sant.
    Vill man gå på toa, då måste man be läraren om en signatur i sin almanacka som man tar med sig till toan. I korridorerna är det nämligen "vaktlärare" som kan stoppa en och fråga om man har sitt hall pass, och har man det inte, då blir man visad tillbaka till klassrummet igen. 
    Man får inte lämna Cafeterian under lunchen, utan måste sitta kvar tills the bell ringer. Lärare står vid utgångarna och behöver man gå på toaletten måste man fråga och sedan komma tillbaka. 
    Man får heller inte lämna skolans område under skoltid. Det sitter alltid någon vid en receptionsdisk vid utgången som håller koll så eleverna. Ingen får heller besöka skolan, men OM någon måste (typ föreläsare, förälder för att hämta något etc) då måste de "signa in" och ha en lapp på tröjan som talar om vem dem är. Detta är väl i och för sig bra då det har med säkerhet att göra. Detta är ju deras kultur, rätt kul på ett sätt att få uppleva ändå, filmlivet, haha..
 
  • Man har inte en klass, utan har alla sina kurser med olika personer. Gillar faktiskt detta väldigt mycket, för man träffar fler människor. Tror detta kan vara en enledning till att man också får sån bra sammanhållning i skolan, för man bryter liksom årskurser, kompisgäng osv. Hemma kan jag tycka att det är rätt fånigt hur isolerade årskurserna är från varandra. 3or och 1or umgås liksom inte, oftast. 

  • Klädstilen här är mycket sämre. Ja, alltså jag tycker det är rätt konstigt hur man går klädd här, framför allt i skolan men även annars. Mjukisbyxor, t-shirt och ryggsäck är standard. Nej men förstår mig inte på det alls. Jag får komplimanger nästan varje dag för det jag har på mig vilket jag tycker är kontigt, för jag klär inte upp mig (som dom påstår att jag gör). För mig känns det väldigt konstigt att man ine klär sig ordentligt till skolan, för det har nästan lite med hyffs att göra hemma, det visar att man bryr sig. Jag menar inte att man ska behöva klä upp sig extremt, men jag tycker mest det skulle kännas konstigt om jag skulle sätta på mig mjukisar och en träningsoverallströja varje dag till skolan... En stor skillnad helt enkelt!

  • Skolmaten har inte alls samma kvalité som hemma. Visserligen äter min skola hemma i Sverige på restaurang varje dag, så det är inte en rättvis j'mförelse, MEN maten här är även så mycket sämre i jämförelse med den kommunala skolmaten hemma, en klassisk svensk skollunch alltså. Jag förstår verkligen inte varför det serveras pizza, chips, pommes, Chocolate Chip Cookies, friterat etc som alternativ varje dag. Visst, det finns alltid annat att välja på och det finns alltid mycket grönsaker som tillbehör, men grejen är att så länge dessa alternativ finns där kommer amerikanarna försätta äta det. Varför förstår inte amerikanarna som sitter och tar dessa beslut om skolmat att eleverna skulle må så mycket bättre om dem fick i sig riktig mat? Tro mig, amerikanarna får i sig mer än tillräckligt med  snabbmat och skräp ändå. Tycker det är rätt sjukt... Tur nog kan man alltid ta med sig matlåda, vilket jag brukar göra många gånger.

  • Kvantitet före kvalitet. Nu har ju inte jag jättemånga akademiska kurser, men man märker fortfarande av detta. Läxorna är betydligt fler men det är mindre noga hur bra man utför dem. Till exempel får man matteläxa varje dag. Dagen efter bockar läraren av om man gjort läxan eller inte genom att kika på papperet om man skrivit saker eller ej, med andra ord skulle man kunna skriva helt fel uträkningar om man vill men ändå få en avbockning. Hemma är jag van med längre arbeten som man jobbar med under några veckors tid, men här är fler från-dag-till-dag-läxor. 

  • Rykten sprids otroligt snabbt. Man vet allt om allt och alla, trots att det går 1600 elever på skolan. Rätt kul iochförsig att man får reda på allt så snabbt, men det känns lite patetiskt också. Den sa si och den sa så. Rätt underhållande när man hör rykten, men här får man verkligen ta allt man hör med en nypa salt, vilket amerikanarna själva inte verkar vara lika bra på. Många verkar tro på allt dem hör, haha.

  • Allmänbildning om omvärlden är lite sisådär. Ja, detta är nästan chockande ibland! Har inte fått jättemånga roliga frågor om Sverige som jag kan komma på just nu, men bara rent allmänt så har de verkligen dålig koll. För några dagar sedan satt vi ett gäng och pratade om engelsktalande länder. Några hade då ingen aning om att man pratar engelska i Australien, på Nya Zealand, i Storbritannien (?), i Indien... Vi skrattade dock åt det tillsammans! Visst, det är förståeligt att de inte kan ha koll på hela världen med tanke på att deras eget land redan är ungefär lika stort som hela Europa! Fast ändå, borde man ändå inte ha iallafall lite intresse för omvärlden?
 
Jag måste säga att jag uppskattar den svenska skolan så mycket mer när jag är här, även om det finns bra och mindre bra saker med båda! Just nu är jag dock otroligt skoltrött och har ingen som helst lust att gå tillbaka till gymnasiet hemma i Sverige, men jag inser ändå hur otroligt bra vi har det hemma i Sverige. High School är kanske roligare på många sätt trots allt, men inte lika givande. 

lycka + en rolig helg

Vill bara säga att jag är så lycklig över att vara här. Alla människor jag träffar. Alla ställen jag får se. Min skola. Åh vad jag är glad som får uppleva just det här livet. Här. I Minnesota. I Saint Paul. På Irondale High school. I denna familj.
Det är svårt att visa för alla och beskriva mina känslor över hur glad jag är att vara här, för jag känner så mycket att jag inte vet vart man ska börja. Allt är så overkligt på något sätt. Det känns som att jag lever... i en dröm. Hur konstigt låter inte det? Ja, det känns faktiskt som det, för man gör så mycket, träffar så många, men det är så mycket nytt hela tiden att man inte hinner ta till sig allt, det blir bara overkligt tillslut. Men fantastiskt!

Har haft en grym helg och jag är på bättringsvägen mot att bli frisk. Fredagens match var det Neon-klädsel som gällde så vi trotsade det regnet och åkte på bortamatch för att heja på vår fina skolas lag. Kallt som attan men vi vann! Hade himla roligt iallafall och efter matchen hade vi en sleep over hos Haley. Så otroligt glad att jag träffat massa underbara vänner här!
 


Idag söndag, följde jag med min familj för att heja på mina systrars basketball matcher. Var imponerande att se för det är så många duktiga spelare! Vissa är inte äldre än 8 år och de är så korta, men herregud så duktiga de är! Blir nästan lite avis, haha... 

ett bortglömt datum?

En sak som förvånade mig väldigt mycket här om dagen var att 11 september var som... vilken dag som helst. Är det inte konstigt? Jag menar, jag hade väntat mig en dag av sorg, en dag då folk uppmärksammar dagen och pratar om det - men jag hörde ingenting alls. Inte ens i skolan togs ämnet upp. Varför? Jag har ingen aning. Är det för att man vill förtränga det? Lämna allt bakom sig? Ja kanske. Men jag menar, det vore konsitgt det med. Det är trots allt en del av deras liv, en del av deras historia. 

När jag är i Sverige hör jag alltid något om 9/11. På radion, i skolan , på nyheterna. Ja, alltid är det någonstans det diskuteras, så att vara i USA och inte höra ett ord om det var underligt tyckte jag. Eller vad säger ni?
 
 
 

FRÅGESTUND och uppdatering om skolan

Hallå där! Hur står det till där hemma i Sverige?
Här flyter iallafall dagarna på och jag försöker njuta av allt jag kan! Jag har en del frågor här på bloggen och håller på att pussla ihop några vettiga svar, så det kommer inom kort. Har fullt upp med skola, matcher, skola, träningar, skola och läxor att tiden bara inte räcker till... Men, jag är så glad för alla era underbara peppande och fina kommentarer som dyker upp här! Det gör mig så lycklig! Så mer av det, ni är underbara hela bunten :)

Jag tänkte även att det kan vara en bra idé att ha en frågestund, eller vad säger ni? Det är så mycket enklare för mig att komma ihåg att svara på alla frågor om de är samlade i ett och samma inlägg.
Så, jag kör här och nu: FRÅGESTUND. Vad vill ni veta? Fråga på så mycket ni vill, jag svarar så gärna så :)

 


Uppdatering om min vardag. 
Jag kämpar på med skolan och fotbollen som aldrig förr. Har nytt schema igen och läser numera Fitness For Life och Sociology. Förstår bokstavligen ingenting alls av vad sociologiläraren pratar om, och förstår lika lite av det jag läser i boken. Hur stressande är inte det tror ni? 

Jag har ärligt talat aldrig haft svårt för skolan på något vis och jag är ambitiös, men det är så svårt att hänga med i den kursen! Det gör mig frustrerad. För jag vill förstå. Jag vill vara på topp. Jag vill att det ska vara...enkelt, som det brukar vara. För mig har det alltid varit viktigt att prestera bra, oavsett vad det gäller. Därför blir det extra jobbigt, då kraven jag har på mig själv här borta blir för höga. Orealistiska. Därför har jag nu sagt till mig sjäv att jag får göra det bästa av situationen och vara nöjd med mig själv oavsett resultat. Det spelar ju faktiskt ingen som helst roll egentligen. Jag ska ta mig igenom kursen och lyckas jag med det, ja då räcker det gott och väl!

att börja High School...

Det blev en ganska lång text, men kanske är det värt att läsa. Ja, läs.
 
Vad ska jag säga? Så annorunda men så fascinerande. Tro det eller ej men allt är så...amerikanskt! Ni vet det man sett på film? Det existerar. Ja, det existerar faktiskt! Gula skolbussarna, trängseln i korridorerna, klockan som ringer, lärare som tilltalas med efternamn, favoritelever som assisterar lärarna, populära gäng & nördgäng, matchkläder under Game Days...Visst kanske vissa saker är mer överdrivna än andra i filmerna, but I think you get my point. Det är iallafall häftigt att se. 

Har gått mina 3 första skoldagar nu och jag skulle ljuga om jag påstod att allt kändes fantastiskt - för det gjorde det inte alls. Även om allt är fascinerande så var det både utmanande och obekvämt att börja skolan (men självklart också spännande). Om man tänker efter är det inte så konstigt att jag känner så. Jag menar, att gå in i en ny skola på 1600 elever, där man känner i stort sett ingen alls, är påfrestande. Man sätter sig själv i en situation där man står allt annat än stadigt - för man är ensam, vet ingenting och kan heller inte uttrycka sig som man vill i språket. Helt ärligt så hatar jag den känslan, för jag blir osäker och framförallt börjar jag tveka på mig själv. Jag hade inte direkt förväntat mig att det skulle vara enkelt, men heller inte så svårt. Jag menar, man måste verkligen ta för sig, och det är svårt tycker jag. Folk lägger inte märket till en bara sådär, och de flesta har faktiskt ingen aning om att man är från Sverige. Man måste ta tag i det själv, få folk att lyssna, få folk att bli nyfikna - och DET är det svåraste. För man vill bli hörd och verka intressant, men inte vara "den dryga utbytesstudenten som bara pratar om sig själv". Och man vill bli sedd och ses som utåtriktad, men inte vara "den jobbiga utbytesstudenten som tror hon är bästa vän med alla". Det är kämpigt, det är det. Men, jag försöker se hela situationen som en chans att bli starkare, säkrare och mer självständig. För är det inte just det hela utbytessåret går ut på? Att pusha sig själv, ta steget att kliva ur sitt trygga jag, våga stå på sig och välkomna nya intryck och utmaningar som hjälper en att växa 2 meter. 
 
Hur som helst var min första dag okej. Jag gillade inte mina klasser men det funkade ändå. Jag och de andra utbytesstudenterna på min gata klev iallafall på den gula skolbussen trötta men förväntansfulla redan klockan 6.48 på morgonen.
 
Mitt schema såg ut såhär: 
Graphic Design
Marketing DECA 
Concert Choir
French 4 
LUNCH 
Advanced Algebra
preAP Lang & Comp
 
Det är så lustigt med lektionerna här. De börjar och slutar på udda klockslag.  Till exempel har jag första lektionen klockan 7.25-8.21 och den andra 8.28-9.24. Dessutom slutar allas lektioner samtidigt så när klockan ringer blir det rusning i korridorerna. Förstår ni kaoset? 1600 elever som trängs för att på 7 minuter hinna till sina skåp, hinna snacka med sina kompisar och gå på toaletten för att sen rusa till nästa lektion. Är imponerad över att vi alla lyckas komma i tid (eller ja..de flesta). 
 
Dag 2 
Eftersom jag hade en hel del klasser jag ville byta ägnade jag mestadels av min andra skoldag hos studievägledaren. Ni som känner mig blir nog inte förvånade när jag säger att jag bytt ut mer än hälften av mina klasser. Och, jag ska förmodligen byta fler nästa vecka. Ja, jag är hopplös, haha...
Iallafall så behövde jag få massa papper signerade med namn och ett OK från varje lärare vars klasser jag ville lämna så jag sprang runt och letade lärare halva dagen. Omständig process, men fick de flesta papperna påskrivna till slut.

Anyway... Min andra skoldag var en matchdag för mitt lag. Det väntade en match efter skolan så alla i mitt lag hade likadana vita tröjor med skolans Knight logga + match shorts. Likaså var det för de andra lagen som hade match. Tycker det är en så rolig sak! Man blir liksom som en familj. Och - vi vann matchen! Vår första vinst för iår, så otroligt roligt! 
 
Nedanför. Jag i game day outfiten + en vinnarbild på mig och Haley.
 
Dag 3:

Fredagen. Ja, det var en äkta Game Day.
På kvällen väntades hemmamatch med temat maroon (skolans färg) för skolans American Football team så de flesta av skolans elever bar röd-bruna kläder även under dagen. Själva fotbollsspelarna var uppklädda med slips, kostymbyxor och skjorta. Ganska kul faktiskt, för amerikanska ungdomar klär inte upp sig över huvud taget i skolan i vanliga fall..!

Kvällen var riktigt rolig och skolan vann matchen! Stämningen var på topp. Blir så glad bara av att stå där bland alla elever på läktaren och heja, sjunga, skrika, skratta... Ja det är underbart! Efter matchen åkte vi hem till Shelby för en sleep over. Trötta tjejer med härlig humor resulterade i massa skratt och för lite sömn. En lyckad kväll!


de senaste dagarna i mitt amerikanska liv

Hej solstrålar! Mina senaste dagar har varit så händelserika att jag inte ens hunnit ägna en tanke åt bloggning och uppdatering här för er där hemma. Men oj så glad jag blir när jag ser att ni är riktigt många som änså kikar in här för att se om jag har något nytt att berätta! 

Dagarna här flyger iväg och det är ny månad
, redan september - och jag gillar det. Jag har alltid varit en av dom som älskar när hösten börjar smyga sig på. Man börjar skolan, träffar alla människor igen och får njuta av höstpromenader, filmmys och helger med vänner.

Den här hösten kommer bli annorlunda, men jag är säker på att den kommer bli minst lika bra. Iallafall min magkänsla säger så. Imorgon börjar jag skolan här i USA (eller den börjar egentligen på riktigt på onsdag) så mycket nytt väntar. Nya intryck, nya utmaningar, nya människor. Det är en underlig känsla, men ändå så härlig. Ungefär som när man skulle börja förskolan - smått nervös, men lycklig och full av förväntan. Förstår ni hur jag menar? 

Hur som helst har jag haft massa roligt för mig den här helgen. I fredags hade min skolas amerikanska fotbollslag sin första hemmamatch. Tro mig när jag säger att stämningen är som på film, för det är den. Vilket drag! Hela läktaren var full med elever och föräldar som var där för att heja. Varje hemmamatch har ett tema och fredagens match hade Beach theme. Folk kom med både badringar, armpuffar, hulahula-kjolar och cyklop. Är så kul att se, för alla går verkligen all in för det här, det hör liksom till! Kvällen var himla rolig och jag längtar redan till nästa hemmamatch!
       

Helgen har spenderats i Wisconsin. Kan nu pricka av en fjärde delstat på min lista alltså (Massachussetts, Vermont, Minnesota, Wisconsin). Vi hälsade på min värdmammas släkt. Mauds familj följde också med och oj så kul vi hade där! Vi åkte fyrhjuling, testade target shooting, hade bonfire, åt god mat och hade det allmänt trevligt med massa människor. Var kul att träffa dom allihopa. Nu är vi tillbaka hemma och jag försöker förbereda mig inför morgondagen. Som sagt ska jag till skolan, men har endast en lektion med kören. Är väldigt spänd på att börja skolan och jag uppdaterar förmodligen något om första skoldagen senare. Ha det toppenbra alla fina, 

Kramar, A

       
       
 
 

TACK läsare

Under den senaste tiden har jag fått en hel del kommentarer och mail från läsare fulla av frågor och fina ord om mig & min blogg. Är så otroligt tacksam för alla komplimanger och stöttande ord som skrivs till mig, det vill jag att ni ska veta om.
 
Imorse vaknade jag till ett sms från en läsare med ännu fler fina ord, och det gjorde mig verkligen glad! Ni ska alla veta att era ord till mig ger mig så mycket kraft att fortsätta skriva i bloggen men framförallt kraft till försöka leva varje dag här borta fullt ut. Jag har bra dagar och mindre bra dagar här i USA men all pepp ni ger mig gör allt så mycket enklare. Så  jag vill bara att ni ska veta och förstå hur mycket det betyder för mig, oavsett om jag känner er eller inte. Ni är fantastiska!
 

en vägg full av kärlek

Det tog faktiskt tid, men nu är nästa alla fotografier uppe. Väggen bredvid sängen och även sängkarmen har prytts med mina underbara bilder. Måste nog säga att min bunt med foton hittills känns som en av det bästa sakerna jag packade ner i min resväska. Nu kan jag ha alla vid min sida varje dag, även om de befinner sig på andra sidan jorden. Den meningen kändes underlig. Andra sidan JORDEN... 
 
 

en stund för mig själv

Har haft en jobbig dag idag, både fysiskt och mentalt. Har många tankar i huvudet och kroppen är slut efter alldeles för lite sömn följt av hårda fotbollsträningar varje dag. Det är påfrestande, men förhoppningsvis hjälper även motgångarna mig att växa. 

Har pratat med familjen hemma i Sverige under eftermiddagen vilket gjorde den metala delen allt lättare. Ibland är det skönt att kunna prata av sig med de hemma, för de vet hur de kan stötta mig och finnas där för mig trots det långa avståndet - för de känner mig, och förstår mig. 

Just nu känns allt iallafall bättre, och min värdmamma har pysslat om mig på kvällen. Hon gjorde middag till mig och föreslog sen att jag skulle ta ett varmt bad både för att koppla av, för mina trötta muskler och för min förkylning som håller på att bryta ut. Det var väldigt skönt, och välbehövligt! Jag tror att en stund för mig själv behövdes, för att komma ner på jorden igen och orka ta nya tag. 

Vad gör ni när ni känner er nere? Lyssnar på musik, tar en promenad, lagar mat? Berätta!
 
 

Tidigare inlägg