att säga hejdå

Det har bakats en massa, fikats en massa och kramats ännu mer än så idag. Släkten har varit här och önskat mig lycka till & sagt hejdå idag. Det blir många blandade känslor, men det var väldigt kul att få träffa alla.
 
Det är självklart ledsamt att krama alla hejdå, men är inte det en del av livet? Att våga släppa taget, släppa det och de man älskar för att utmana sig själv, lära sig och växa? Jag är säker på att det här året ifrån alla nära & kära och mitt vanliga liv kommer ge mig så mycket som jag kommer vara tacksam över livet ut. 
 
Visst kommer det vara mer än tufft vissa stunder och visst kommer jag sakna så det gör ont många dagar, men är inte det en del utav hela grejen? Det ingår liksom. Men är det inte av motgångarna man växer som allra mest? Det tror jag. Det gör en starkare. 
 
 
Tack för en fin dag alla, älskar er så! kram på er  
 
 




NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR