"Jag är rädd men redo... tror jag"

Full av längtan. Sprallig. Men livrädd. Det går upp och ner just nu varje dag, förmodligen väldigt vanligt. Jag tror det blir så när man inser att det närmar sig, för det närmar sig verkligen. Min syster påpekade här om dagen att det inte är mer än 2 månader kvar. Det går inte riktigt in i mina öron. Jag förstår inte riktigt dom orden. 2 månader? Overkligt på något vis. Det var nyss oktober då jag skickade in anmälan. Allt går så fort... Men, det här händer faktiskt, även om jag har svårt att inse det.
 
Ofta frågar folk hur det känns att behöva klara mig på egen hand, utan familjen och vänner. Mitt svar blir alltid "jag har nog inte att jag riktigt förstått än vad jag gett mig in på" - och det är verkligen sant. Jag har inte förstått. Jag kommer inte förstå heller, förrän jag sitter där på flyget, eller kanske inte ens förrän jag ska somna i en ny säng på andra sidan jorden. Men jag tror det hör till. Hade man varit helt förberedd och orädd inför det som väntar tror jag inte man är redo. Vad tror ni?
 
Weheartit

♕ Anonym

Hur fick du dina föräldrar att betala, eller hur gjorde du med pengar :)?

*skicka gärna svaret t min hotmail :D*

Svar: Mailar dig! :-)
Amanda Welander

2013-05-27 @ 17:26:06
♕ Anonym

*glömde min hotmai...*

2013-05-27 @ 17:26:27



NAMN *
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR